Site icon Lykten

Eldre ektepar mishandlet av bærplukkere: «Skriker på et fremmed språk»

Det brutale overfallet på det eldre svenske ekteparet har fått stor oppmerksomhet på sosiale medier. I skrivende stund har det fått 4.600 reaksjoner, 1.200 kommentarer og 5.000 delinger. Det er uklart om svenske massemedier har valgt å skrive om saken.

I kommentarfeltet under Facebook-innlegget har noen sjekket registreringsnumrene på bilene på det svenske ekteparet sin tomt. De er alle registrert hos en mann med bakgrunn fra Bosnia, kalt Edis Ibic. 

Fra sønnen i familiens Facebook-side:

Ni vet på hösten när det börjar delas bilder på vita skåpbilar från andra länder? Ute på landsbygden drar människorna öronen åt sig, man anar oråd. Det man främst brukar oroa sig för är inbrott, stöld och nedskräpning vid tältplatser. Nu har ni förstått, vi pratar såklart om utländska bärplockare. Vet ni vad man normalt inte brukar oroa sig att dessa människor ska utsätta en för? Misshandel, hot & intrång. Detta har tyvärr drabbat min familj, och jag är så jäkla förbannad! Förbannad över att vi bor i ett land där människor kan komma och ta för sig hur som helst. Förbannad över att min far blivit så misshandlad att han förmodligen behöver opereras. Förbannad över att polisen inte kan göra annat än att samla in uppgifter medan förövare beger sig av och syns aldrig mer igen. Förbannad över att man inte ens får skriva om det offentligt, för då blir man stämplad som rasist. Jag är inte rasist, det är ingen i min familj. Inte ens efter det som drabbat oss. Här är vår historia (lång text):

Den 1 september 2020 kommer min fars sambo körande hem mot deras fastighet. De är båda i 75-års åldern och har valt att bosätta sig på en rätt så avlägsen plats för att kunna njuta av livets äldre dagar i lugn och ro. När hon svänger in på deras privata grusväg känner hon direkt på sig att något är fel. Längs den privata vägen på tomten står inte mindre än 8 (!) st bilar parkerade och blockerar vägen. Hon förstår snabbt att det är samma gäng som blivit avhysta från platsen så sent som dagen innan. Hon parkerar sin bil och ringer min far för att be om hjälp. Han lämnar snickerierna på huset och tar sig på spänstiga ben fram till bilarna där stämningen börjat bli hotfull. Under tiden ringer han 114 14. När han ser sin fru omringad av tillströmmande bärplockare så inser han att det är allvar, han lägger på luren och ringer istället 112. Han fotar bilarna under tiden och tar regnr, allt enligt polisens tidigare instruktioner. Under larmsamtalet börjar de hotfulla männen bli fysiska, de knuffas och ställer sig obehagligt nära för att skrämmas medan de skriker något oförståeligt på ett främmande språk.

Nu till det värsta, och om ni är känsliga så får ni sluta läsa här. I tumultet som uppstår angriper bärplockarna min fars fru med en träpåk samt försöker utdela en karatespark mot henne, kan ni förstå det här? En man som attackerar en 75-årig kvinna på det här viset! Var är respekten? Min far går emellan såklart, och blir själv attackerad. Han trycks ner på marken där han får motta sparkar och slag från minst 4 personer medan de andra står i en klunga runt och skrattar och hejar på. Min far lyckas tillslut ta sig upp på fötter och kan tillsammans med sin sambo ta sig tillbaka till sin tomt. Där sitter de skakade och chockade av händelsen tills polisen kommer till platsen.

Vi har allemansrätt i det här landet och den missbrukas varje år. Det är en sak att skita ner och lämna ett tältläger i skogen, men att misshandla två äldre människor är något helt annat! Ska man inte längre kunna be personer att sluta blockera vägen utan att bli misshandlad? Det enda man bad om var att de skulle sluta blockera vägen, sedan urartade det. Det lugna pensionärslivet kanske aldrig mer blir sig likt för min far och hans fru, kommer de någonsin kunna känna sig trygga i sin egen vardag igen? Båda två mår efter omständigheterna relativt bra efter besök på akutmottagningen. Jag hoppas att vi kan få se brottet klaras upp och förövarna dömas. Tyvärr så kommer det nog inte bli så. Min absolut högsta önskan är att ingen annan ska utsättas för det som min familj har utsatts för. Det känns fruktansvärt olustigt att veta att de bärplockare som misshandlade min far och hans sambo går runt i en skog någonstans i Sverige helt utan konsekvenser. Därför, är jag förbannad.

KILDE: Samnytt.se

Exit mobile version